Sun Ra Arkestra

Läs mer om Sun Ra här

Jag var på Paavo trio’s konsert på Ingesund, Arvika i söndags. De spelade då flera av pianisten och jazzmannen Per Henrik Wallins (1946-2005) kompositioner. Efter den konserten blev jag sugen på att höra mer av Wallins musik, utöver skivan 9.9.99, som jag har lyssnat en del på. 
framsidan av Per Henrik Wallin & Sven-Åke Johansson 1974-2004
Därför var det kul att enbart några dagar senare läsa en recension av den nyligen utkomna boxen Henrik Wallin & Sven-Åke Johansson 1974-2004, innehållandes 4 skivor, med musik av och med Per Henrik Wallin, Sven-Åke Johansson, mfl.
skogsbild, akvarell, 2008
Naturmorgon i Sveriges Radio P1 gjorde för snart en vecka sen ett program om närbilder av naturen, som går att lyssna på här i efterhand. Närbilder på olika sätt, både inom fotografi, film och ljud. Jag tycker hela programmet var intressant och roligt, Naturmorgon brukar ofta vara bra. Det är bara det att det går så tidigt på lördagsmorgonen. Men, det går ju att höra programmen efteråt på nätet.
I programmet var naturfilmaren Mikael Kristersson med och berättade om hur han arbetar med ljuden till sina naturfilmer. Den senaste filmen, Ljusår, som kom 2008 såg jag då på bio och blev väldigt tagen av den. Filmen visar ett år i en skånsk trädgård, med alla de olika organismer som lever där. Den är vackert filmad, med traditionell teknik med band istället för digital inspelning. Filmen visar ett år i trädgården, men den tog 16 år att genomföra. Hans filmer är extremt välgjorda och minutiöst genomarbetade så hans filmer tar ofta väldigt lång tid att göra.
I Naturmorgon-inslaget så berättar han att han lägger ner mycket tid på att få till ljudet i sina filmer. Det är viktigt att ljudet är lika bra som bilden, så om bilden är väldigt nära ska även ljudet vara som det är om man skulle vara så nära. Ibland, när det är svårt att spela in de verkliga ljuden så simulerar han ljuden på det sätt som kommer närmast originalet.



stillbilder ur Ljusår, Folkets Bio
Mikael Kristersson har även gjort “Pica Pica” (1987) och “Falkens öga” (1998). Den senare är förmodligen Kristerssons mest kända film då den guldbaggenominerades 1998 och vann flera andra internationella priser.

Mikael Kristersson
Ett loppisfynd som verkligen kan kategoriseras under termen “bild och ljud”. Fonoscope det sjungande vykortet är en skiva samtidigt som det är ett vykort. I lacken på kortet är en 45-vars vinylskiva med en låt inklistrad och man sätter hela kortet på spelaren när man vill lyssna på låten.
Vid en sökning på internet så fann jag att det finns liknande kort från hela världen som finns att köpa på Ebay,Tradera och andra ställen.
Ljudet på skivan på det kort som jag har är låten “Love letters in the sand” sjungen av en för mig okänd sångerska med namnet Eva Norén. När jag lyssnade på skivan första gången tänkte jag ärligt talat inte på det, men när jag letade lite information om skivan snubblade jag över att “Eva Norén” i själva verket är en pseudonym för Monica Zetterlund, som nog inte behöver någon närmare presentation! Denna inspelning tillsammans med 3 andra sjungande vykort är de första grammofoninspelningar Zetterlund gjorde. Då var hon i 20-års åldern och att hon gjorde dessa skivor var i stort sett okänt fram till för två år sen då journalisten Klas Gustafsson hittade inspelningarna av Zetterlund då han arbete med en biografi om henne.
Det är en ganska svängig låt som det i sig inte är något fel på men jag önskar att det fanns såna här kort fast med inspelade ljud från platsen på korten. Det hade gett en känsla av platsen som kanske skulle vara kul om den var med om man någon gång fick ett sådant vykort.
Läs mer om de tidiga inspelningarna av Monica Zetterlund/Eva Norén

Har på sistonde tittat en del i från biblioteket gallrade nummer av Musikrevy från 60-talet. Musikrevy var en tidning om klassisk musik och i några av de nummer jag har så finns det artiklar som behandlar de olika instrumenten i orkestern: harpan, kontrabasen, osv.
Jag blev lite inspirerad av det och tänkte nu skriva ett inlägg om ett av mina absoluta favoritinstrumet, Saxofonen och ta upp några exempel på musik innehållandes sax som jag lyssnat på den sista tiden. Saxofon är väl om man ska vara korrekt inte ett instrument, utan en grupp som innehåller flera olika sorters saxofoner och bland de exempel jag tar upp finns det saxofoner av olika typ.
Curbits - Nils Lindberg / The Swedish Modern Jazz Group (låt)
En mycket vacker låt med en elegant och kylig stämning precis på det sättet som mycket fin svensk jazz från den tiden har. De många saxofoner skapar ett fylligt ljud. Låten är ursprungligen från en skiva från 1960 med namnet Sax Appeal, vars omslag och namn nog är mer kända än själva musiken. Denna framsida är dock svår att få tag i, den finns bara på orginalpressningen. När skivan gavs ut igen så var omslaget utbytt till en bild på Nils Lindberg själv, från en bild från 50 eller 60-talet.

Fler omslag från svenska jazzplattor från 50-60 tal går att se här
Curbits är med på samlingen Svensk Jazzhistoria, “Brand New” vol.9, första cd:n.I senaste Orkesterjournalen (nr 1, 2011) finns en intervju med Jan Bruér, som är mannen som producerat de tio cd-boxar som behandlar Svensk Jazzhistoria, från 1899 till 1969 och som getts ut på skivbolaget Caprice.
Spotify: Nils Lindberg / The Swedish Modern Jazz Group– Curbits
The Psychedelic Saxophone of Charlie Nothing - Charlie Nothing (album)
Ganska märklig skiva där amerikanske musikern, konstnären, instrumentbyggaren Charlie Nothing improviserar på saxofon och flöjt med en gong-gong dånande i bakgrunden genom bägge låtarna. Jag tänkte när jag hörde på skivan först på Albert Ayler, men Charlie Nothings musik har inte direkt samma koppling till jazz. Detta är fri musik som är svår att klassificera, men som är riktigt spännande och väl värd att lyssna på.

omslag till The Psychedelic Saxophone of Charlie Nothing
The Wire har lagt upp några fotografier på Charlie Nothing på sin hemsida.
Paavo Trio
Paavo heter en av de bästa grupperna i Sverige just nu, enligt mig. På Hagenfesten 2010 hade Paavo trio, som består av sångerskan Sofia Jernberg och pianisten Cecilia Persson, tillsammans med träblåsaren Fredrik Ljungkvist premiär.

Sofia Jernberg och Cecilia Persson
Då spelade de Per-Henrik Wallin-låtar i nya arrangemang, originalkompositioner av Sofia och Cecilia som inte hörts med septetten Paavo och potpurrier på musik från den ordinarie Paavorepertoaren.
Sofia Jernberg la upp en del inspelat från konserten på Hagenfesten på Soundcloud. Tack till Spisa.org för tipset!
PAAVO DUO [LIVE@Hagenfesten 2010] by sofiajernberg
Ska även tillägga och tipsa om att Paavo trio kommer till Ingesunds Musikhögskola i Arvika och spelar den 8 maj! Konserten är i Kammarmusiksalen, 19.30!
Tillverkning av saxofoner i en tjeckisk musikinstrumentfabrik, foto från Musikrevy nr 1 1967

tusch och akvarell, mars 2011
Ralph Lundsten, kompositören, uppfinnaren, bildkonstnärer och mycket mer hörde jag talas för första gången när jag läste en intervju med honom i den numera nedlagda kulturtidskriften Sex. Lundsten framstår i intervjun framförallt som en väldigt självgod person. Jag blev ändå intresserad av att veta mer om honom. Han var en av de första som gjorde elektronisk musik i Sverige. Han är född 1936 i Ersnäs, Norrbotten och bor nu i Stockholms skärgård, i ett gammalt träslott, Frankenburg, från 1878. Där är även bild- och elektronmusikstudion Andromeda inrymd. Studion invigdes redan 1959!
Studion Andromeda på en bild från 2004
1975 var Lundsten med i ett barnprogram, som går att titta på Youtube, där han får besök av tre barn i studion i hans rosa villa i Saltsjö Boo. De får går runt i huset och pröva hans olika syntar och musikmaskiner. Ralph spelar in en låt på Andromatic,en av hans egna uppfinningar som förmodligen är världens äldsta analoga synthesizers med polyfoni och sequencer. Läs mer om den här.

Blockschema över DIMI-S
I programmet får de även testa synthesizern DIMI-S eller som den också kallas:“Kärleksmaskinen”. “Kärleksmaskinen” utvecklade Ralph Lundsten 1972 tillsammans med den finske fysikern Erkki Kurenniemi. Det är en avancerad apparat, där spelarna skapar ljud och ljus genom att röra vid varandra. Alla som spelar ska hålla i en speciell kula som är kopplad till maskinen. Genom kulan går en elektrisk impuls, som i sin tur går genom kroppen. När spelarna rör vid varandra känner maskinen av det och ett delvis slumpvist ljud uppkommer. Beroende på vart på kroppen och hur man rör vid varandra kan man påverka ljudet. Det är inte helt lätt att förstå hur det fungerar tekniskt, men den som är nyfiken på att läsa en mer teoretisk text, samt få lite mer om bakgrunden till kärleksmaskinen, så rekommenderar jag att läsa den här artikeln i IDG: Kärleksmaskinen - synten man spelar med kroppen

Såhär tjusig ser DIMI-S ut när den hänger på väggen
Del 2/3 av Ralph Lundsten och hans ljudkrumelurer:
Länkar:
Återigen kommer ett inlägg med koppling till våren och vatten, precis som den förrförra. Jag var ledig från skolan en dag och gick en promenad runt samhället och la i en backe märke till hur det smältande vattnet liksom forsade under isen som fortfarande ligger kvar i vägkanten. Detta såg jag längs med en stor del av backen. Jag gick snabbt hem och hämtade en filmkamera och ett stativ, filmade lite och klippte ihop det.



Alvin Lucier - I Am Sitting In A Room by ololol42
Likt John Cage, vars verk ofta liknar resultaten av en uppfinnare lika mycket som av en kompositör, så har den 20 år yngre amerikanske kompositörkollegan Alvin Lucier (f.1932) “uppfunnit” många intressanta, roliga och faktiskt mycket vackra sätt att skapa ljud. Hans verk består till en stor del av utforskandet av ljud som fysiskt fenomen, som i hans förmodligen kändaste “I am sitting in a room”. “I am sitting in a room” kan vem som helst som har en mikrofon och högtalare spela in eller framföra. Till att börja med läser en person upp en text som samtidigt spelas in. Därefter spelas inspelningen upp och blir i sin tur inspelad och den processen fortsätter tills “any semblance of my speech, with perhaps the exception of rhythm, is destroyed.”, som Lucier uttrycker det i sin text, som i sin helhet står här nedan:
“I am sitting in a room different from the one you are in now. I am recording the sound of my speaking voice and I am going to play it back into the room again and again until the resonant frequencies of the room reinforce themselves so that any semblance of my speech, with perhaps the exception of rhythm, is destroyed. What you will hear, then, are the natural resonant frequencies of the room articulated by speech. I regard this activity not so much as a demonstration of a physical fact, but more as a way to smooth out any irregularities my speech might have.”
Lucier har själv sagt att vilken text (eller vilket ljud som helst) som helst kan användas, resultatet uppnås ändå.

(Bilderna högst upp är ett experiment med en akvarellmålning som jag gjort, inspirerad av I am sitting in a room. Jag scannade in den färdiga målningen, skrev ut på en laserskrivare, scannade in den, skrev ut den i sin tur och så vidare)
Ljudet av vatten som droppar på en presenning, mars 2011

olja, akryl, kol på papper
Igår gick jag ut på en promenad, eftersom vädret var så fint. Det är mars, solen skiner och det känns som vår trots att det är massa snö kvar på marken.
Det droppar från taket när solen lyser på det och när vattendropparna slog emot en pressening som låg över en vagn uppkom ett högt ljud och flera föränderliga rytmer skapades . Jag blev så betagen av ljudet att jag spelade in det.


En teckning gjord av mig, publicerad i september/oktober-numret 2010 av jazztidningen Orkesterjournalen, en tidning som jag har publicerat några illustrationer i innan. Jag gör teckningar inspirerade av låtar, som läsarna skickar in förslag på. Denna gång var det den svenske trumpetaren och kompositören Anders Bergkrantz låt “The inspired vulture”
Om du vet en låt som du tror jag skulle kunna göra en teckning av skicka gärna ett förslag till: oj@swedejazz.se
Och kolla in tidningens hemsida, här: www.oj-jazz.com